onsdag 19 februari 2014

En, två, tre, fyra, en, två, tre, fyra...


Idag har jag börjat med solvningen av plädarna, tänk vad mycket längre tid det tar att komma igång när man inte "kan" vävstolen. Det är snören som är knutna på ett annat sätt, ja dom är knutna, jag har bara tex-snören i min. Men när allt var som jag ville är det ingen skillnad mot min egen vävstol så arbetet flöt på bra.

Sen är jag inte van att jobba med andra där, andra som man kan prata med. Jag fick anstränga mig för att inte så vid en annan vävstol och prata roligheter. Det är nog effekten av att gå från mitt vävrum på tio kvadratmeter till en vävstuga med jag tror dom var fler än tio väverskor idag. Så det blev att vara duktig och sitta med mina hörlurar och solva så jag blir klar någon gång. Bilden tog jag när jag var ensam kvar och alla hade gått hem, dom kom också två timmar före mig.

4 kommentarer:

  1. Är det en ny erfarenhet med "vävstuga"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det, det är säkert trevligt, när man har "vant" sig och inte blir så splittrad.

      Radera
  2. Vilken vanemänniska man är!

    SvaraRadera