måndag 22 oktober 2012

Pinnarna far


Knypplingen går framåt. Det är skönt att knyppla, händerna vet vad dom ska göra, det blir en rytm av att flytta pinnar och sedan sätta nål. Spetsen växer fram, sakta sakta nästan så det inte märks. Förrän man har suttit ett tag och inser att den har vuxit med en par centimeter. Snart har jag kommit hela rullen runt, jag räknar med att jag kommer att behöva tre varv, så det är bara att fortsätta sjunga långsamhetens lov.

1 kommentar:

  1. Det är rogivande att knyppla..
    Saknar det just nu.. knyppeldynan står i förrådet.. synd....

    SvaraRadera