Ibland blir det inte rätt

Det här inlägget kunde ha hetat "frustration i värmen", jag fortsätter att väva bunden rosengång. För det var det som hände, jag hade vävt cirka 3 centimeter och så känns mönstret fel, fel, fel!!!  Så jag "springer" in i nästa rum där jag har originalet liggande, fotar originalet och tillbaka till vävstolen, jämför och det är fel, jag har ritat fel i mönstret och vävt fel! Bara att klippa upp och börja om, behöver jag säga att jag tog en paus när upprepandet var klar och åt en skål med körsbär. Sen vävde jag färdigt.

Orginalet

Min felvävning

Dom små detaljerna i Bunden rosengång

Jag har börjat att väva bunden rosengång, det ska bli en kopia som ska visas i Umeå på vävmässan i september. Detta är en av flera kopior av fälltäcksvävar från Jämtland och Härjedalen som kommer att visas.

När jag analyserade mönstret ritar jag upp det på rutpapper, rosengång är ju bra och fyrkantigt. Och så sätter man sig i vävstolen och så upptäcker man alla små detaljer som väven som är svårt att få ner på papper. Som denna lilla bården med romber som är genomgående i hela täcket. Första bilden är på originalet, ser ni inga "luckor". Andra bilden är på min första bård och vävd precis efter rutmönstret, och där hänger inte dom gula rutorna ihop!

Så nu är det till att tänka till när det är dags att väva nästa bård. Vad är då skillnaden?! Jo, jag väver några till inslag gult för att binda ihop dom gula, alltså följer jag inte mönstret dom första fyra inslagen på nästa mönster rad. Att göra så har jag aldrig sätt beskrivas i en bok och jag har inte tänkt på det om det inte var för det gamla täcket som jag tror är vävt av en väverska som har vävt många täcken i sitt liv.

Har jag fått storhetsvansinne?!

Jag spolar och spolar, och insåg lite sent att vissa spolar blev lite väl stora. Tur att det finns skyttlar i olika storlekar också. Tyget jag väver nu är väldigt roligt att väva för det går framåt i en rasande fart och det är bra det för material är beställt till nästa väv. 

En härlig färg för en arbetsskjorta

Nu är det bara att väva i den vita varpen, och det ska bli två nyanser av orange. Det är en kopia av ett tyg som troligtvis varit en arbetsskjorta en gång i tiden. 

Jag tar tid på alla moment jag gör och något intressant med spolning. Att nysta ett hekto fårö tar mig ungefär 5 minuter, att spola det tar 10 minuter, jag trodde att det skulle vara större skillnad. Det är tackvare min elektriska spolmaskin som det går så fort, jag älskar den!

Nu har jag två hekton kvar sen är det dags att sätta sig i vävstolen. Då ska ni få se hur fint det blir.  

Pådragning i solsken

Det är inte alla gånger som jag står i vävstolen och förbereder inför pådragning, och solen skiner så mycket att jag får kisa och det blir jättevarmt. Men visst är det underbart?! Det är också härligt med en bomullsvarp igen, det har varit mycket lingarn i vår. Det finns ett ordspråk som säger ungefär, "Bomull förlåter allt, lin förlåter inget", 1200 trådar av förlåtande material, får se hur mycket jag har att be förlåt för.

Nu står man inte bakom vävstolen hela tiden, så när jag var klar då hade solen gått ner bakom grannhusen. Men då var jag klar och redo för sängen.

Knappen som startar sommaren

Igår varpade jag, inte bara en varp till mig själv utan också en till en annan väverska. Det är inte ofta jag varpar till andra, men det är till ett utställningsprojekt som kommer att visas på Väv-14 som jag är projektledare för.

Nu ska bli en härlig kväll då den vita, som är min, ska redas och sen ska jag förbereda inför pådragningen som kanske blir imorgon. Jag ser redan fram emot att börja väva för inslaget är färg och eftersom dom lovar en grå helg blir det bra med färg i vävstolen.

Det flyger en fågel i sommarnatten

Mitt vävande har en papperssida också, bokföring osv. Ikväll har jag tagit tag i bokföringsdelen det tar egentligen inte så lång tid när jag väl sätter mig och gör det, och jag gillar att göra det också.

Därför bjuder jag idag på en fågel broderad för väldig längesedan av Anna Göransson, upphovs kvinnan till det som skulle bli Jämtlandssöm. Men det visste inte hon och broderade "bara" på sitt sätt och helt underbart. Se bara på det lilla guldlövet i näbben.

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det.

Jag fortsätter att brodera på min Jämtländskabrudkudde, senast på flyget till Örebro. Igår kväll plockade jag fram den igen och till min förvåning upptäckte jag att jag i "mörkret" på flygplanet har tagit fel grönfärg. Och jag har bestämt mig för att inte sprätta bort det, eller så känns det nu, jag kanske ändrar mig när jag har kommit längre. 

Just nu vill jag bara göra klart det gröna så jag får börja brodera med dom andra färgerna. I helgen väntar en resa till Malmö och då blir det restider som kanske öppnar upp för broderi.

Ser du stjärnan eller är det en blomma?!

Det blev lördagsgodis från bordet! En materialsats fick följa med hem. Det finns många kuddar med ungefär samma mönster som alla är broderade på 1700-talet, men kudden som materialsatsen är baserad på kommer ifrån Brunflo som ligger ungefär en mil från Östersund. Östersund är grundat 1786 av Gustav III och var vid grundande mer än fäbod än en by, det var Brunflo och Frösön som var dom stora byarna.

Jag har haft ögonen på den här kudden sen jag först såg den för några år sen, jag gillar dom lekfulla tulpanerna och färgerna. Och jag gillar att det är många applikationer, det ser mycket ut med "lite" arbete. Den blir härligt att ta fram på lunchen när jag sitter och slöjdar på biblioteket.

Tårtpapperssömnad

Skirhet, spets, underbart och färdigt!

Japp, stycket som jag har broderat på, i det som känns hur en evighet, är färdigt. Ja det ska stärkas också, det är viktigt, för jag vill inte att det ska se ut som ett tårtpapper när det används. Efter att det är stärkt kommer inte spetsen att stå upp som det gör på bilden utan det kommer att vara helt platt.

Jag var bara tvungen att göra ett snabbt prov med min egen mössa ikväll och det ser jättefint ut, om jag får säga det själv.

Broderigodis och tulpan från 1787

Just nu befinner jag mig i Tullingsås omgiven av glada brodöser som med ledningar av Lena Persson ska få lära sig yllebroderi och Jämtlandssöm. Det är hemslöjdskonsulenterna som annordnar och jag tycker att det är fantastiskt att det ordnas kurser i hela länet inte bara i Östersund. Jag har kommit med på ett hörn, jag gillar hörn!


Det är också helt underbart när det finns orginal tulpaner att titta på, på vilka kurser finns det?


Och vilket godisbord, jag kanske ska hoppa över lördagsgodiset och handla här istället?!

Jag försöker hitta en puls

I äldre vävnader och särskilt fälltäcken som jag tittar på nu kan jag känna en puls, en rytm. En rytm i färger, bårder och mönster. En rytm som gör att jag tror mig förstå hur väverskan har tänkt och så ibland så uteblir rytmen. Som i en bit lösrosengång, jag har inte en hel våd utan bara en bit som jag ska göra till en hel våd, och jag kan inte hitta takten.

Jag har börjat med att rita upp mönstret jag har i "weave point", då kan jag zooma ut och se helheten och inte bara detaljer, det hjälpte inte. Då finns det bara en sak att göra, experimentera med mönstret och försöka skapa en rytm. Så det är det jag ska göra.

Forma spets så det ligger som jag vill

Nu när stycket är färdig broderat är det bara resten kvar, och den stora delen av resten är att sy fast spetsen. Nu på lunchen har jag börjat så sakterliga att nåla fast den så den ligger som jag vill. För visst är lin härligt på många sätt och viss men det lever också ett eget liv ibland. Men fint blir det, om jag får säga det själv. Och i stor kontrast med att sitta och väva matta där det stora rörelser och mycket kraft är det här tvärtom.

Prickelleprick

Det här ett dåligt samvete, det måste jag erkänna. Nu är det bara två prickar kvar och så montering så är detta stycket till Myssjödräkten färdigt. Japp nu måste det bli klart, både för systerns svärmor som ska ha det och för att jag ska slippa mitt dåliga samvete.

Det har varit väldigt roligt att tyllträda, något jag kan tänka mig att göra fler gånger. 

Titta nära

Ibland måste man titta nära, förstora titta igen. Ikväll är en sån kväll då jag tittar nära och funderar. Jag tittar nära på äldre textilier som den jämtländskabrudkudden på bilden. Det är inte så mycket broderi på den, men om man tittar på mitten biten, ser du?! Det är mönstrad shagg, helt underbar och så liten så liten. Sånt letar jag och blir inspirerad av. 

Idag blev plädarna klara och nu kan jag helt fokusera på mattan, det är skönt att bara ha en väv igång. En väv i vävstolen och några i huvudet på väg ut. 

Bara effsingarna kvar

Nu är dom sista 15 centimeterna vävda av jämtlandsdrällen och jag firade med att dricka en kopp te. Jag hade tänkt att köpa en semla men det är ju bara tisdag och inte är det fettisdag heller. Jag får fira i helgen med en ny väv, för imorgon ska det varpas.

Visst är det trådar som ska fästas och lite annat smått och gott innan drällen är färdig att skickas. 

Jag ska skriva om annat än väv här på bloggen också, mitt nya stickprojekt och en ny stickapp, en ny bok och kanske ett vävtips också.

Drällar vidare

Nu är jag tillbaka i vävstolen, jag har inte suttit i den på en vecka, det känns konstigt att ha varit borta från den så länge. Och nu är det bara 30 centimeter jämtlandsdräll kvar att väva.

Idag var jag också och hämtade garn till nästa projekt, och tror man inte att en av färgerna är restade, så nu är det bara att beställa från en annan firma, och det är det bara att vänta en vecka till. Tur att jag inte är utan andra projekt som jag kan ta till i väntan på garn.

Livet i närbild

Jämtlandsdrällen växer och jag försöker fota vitt, vilket inte är helt enkelt. Fint blir det i alla fall tycker jag, jag har vävt mer än halva av andra nu. Jag väver och spolar om vartannat, det blir en bra blandning när jag gör så. Jag väver av det jag spolade igår och som har legat i en fuktig handduk, när jag har vävt upp det spolar jag till det jag ska väva av imorgon. Jag tycker det är lättare att väva av fuktiga spolar när jag väver av tunt linne. Då brukar inte spolarna att förvandla sig till trasselbollar utan slut och början.

Applikation och app

Jag broderar applikationer, jag är nästan klar med broderiet på väskan till myssjödräkten. En sista applikation och ett blad. Det jag har kommit på är att jag gillar applikationer, det kan bli mer av sånt i framtiden.

Jag har börjat använda en ny app också, Office time. Med den kan man hålla reda på hur mycket tid man lägger på olika projekt och olika delmoment i varje projekt. Tänkte jag skulle bli duktig på att använda den, för att en gång för alla lära mig hur mycket tid jag lägger på företaget och för att värdera min tid bättre.

Slutet på den första och början på den andra

Första jämtlandsdrällen är färdig och jag har börjat på nummer två. Mellan dom två är det cirka åtta centimeter tuskaft, där ska vävarnas klippas isär.

Nu ska det bli häftigt att se om mönstret blir så bra som jag hoppas att det ska bli.