I äldre vävnader och särskilt fälltäcken som jag tittar på nu kan jag känna en puls, en rytm. En rytm i färger, bårder och mönster. En rytm som gör att jag tror mig förstå hur väverskan har tänkt och så ibland så uteblir rytmen. Som i en bit lösrosengång, jag har inte en hel våd utan bara en bit som jag ska göra till en hel våd, och jag kan inte hitta takten.
Jag har börjat med att rita upp mönstret jag har i "weave point", då kan jag zooma ut och se helheten och inte bara detaljer, det hjälpte inte. Då finns det bara en sak att göra, experimentera med mönstret och försöka skapa en rytm. Så det är det jag ska göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar