Jag fortsätter med min prickar i väven, nya färger den här gången och igår slog det mig, ljuva 70-tal. Det var nog nagellacket som gjorde det, "You don't know Jacques!".
Igår var jag i vävstolen och vävde pläd hela dagen, idag har jag helg, visst blir det turer till mattvävstolen men det blir också tid för att umgås med maken och ha helg.
Själv är jag uppvuxen under det "ljuva" 70-talet och det är först de senaste åren jag har börjat uppskatta orange igen, efter den kraftiga överdoseringen under min barndom. Fast då måste det vara riktigt klara nyanser. Dovt orange, särskilt i kombination med brunt, och alldeles särskilt i form av blommönster, ger mig fortfarande rysningar av obehag. :-)
SvaraRaderaSom 80-talist har jag aldrig upplevt 70-talet, min barndom var pasteller, rosa och neon. Och pasteller har jag aldrig gillat, men jag är beredd att göra en ny värdering om 20 år. =)
Radera