Jag tänkte att jag skulle skriva en årskrönika men det får bli en annan dag. Jag är i vakuum, har stängt av mig själv. Igår dog en av mina kompisar och jag kan inte förstå det, kan inte fatta det. Jag har pratat om det med folk, jag skriver det här men ändå känns det som någon kommer att ringa och säga att det är världens dåligaste skämt, att hon finns kvar. Men ingen kommer att ringa och jag vet det, jag kan bara inte förstå det än.
Jag skickar dig varma kramar!
SvaraRaderaLivet är orättvist och grymt ibland. Det är vi många som kan skriva under på. Tiden läker inte alla sår, men man lär sig så småningom att leva med det som har hänt.
Jag hoppas att du har många som kan ta hand om dig nu och önskar att ditt nya år ska få bli ett bra ett!
Kramar Marita
Kram till dig! För nästan exakt sju år sedan förlorade jag en vän, och fortfarande dyker hennes mobilnummer upp i huvudet då och då när man vill ringa och berätta ngt spännande för någon. Det känns som om hon var här igår. Livet är så skört!. Stor styrkekram till dig och de dina!
SvaraRaderaFy vad hemskt! Skickar kramar på avstånd, hoppas du vet att jag finns här om du vill prata. Vet ju tyvärr ganska mycket om förluster numera, och kan kanske vara till hjälp. Kram igen!
SvaraRaderaTack så mycket för alla kramar, dom värmer.
SvaraRadera