Det är där jag befinner mig, och min första ljudbok är nu slut läst. Så nu ger jag mig på "Vita bergens barn", jag måste ladda upp med ljudböcker, tur att det finns bibliotek.
Det går bra med vävning, det är längesen som jag vävde Rölakan och det är härligt att känna att det sitter kvar i händerna. För så är det med hantverk, det sitter lika mycket i händerna som i huvudet, ja egentligen mer i händerna. Jag brukar säga att man kan ställa mig vi en byxpress klockan 3 på morgonen halvsovande och jag kan pressa en byxa utan problem, det är resultatet efter att ha pressat 10000 par, och så är det med allt som man utför med händerna.
Visst är det härligt att det sitter kvar. Jag hade ett vävuppehåll på ca 20 år. Teorin har jag fått jobba lite med men alla handgrepp satt kvar när jag fick möjlighet att börja igen.
SvaraRaderaVad härligt att du fick möjlighet att börja väva igen, och det är en sån häftig känsla när man känner att händerna vet dom kan kan, även fast huvudet inte alltid hänger med lika fort. =)
Radera