fredag 18 april 2014

Koptiska böcker



Jag har alltid varit facinerad av bokbindning, läst böcker om hur man gör, men det verkar var så svårt och man behöver så många verktyg. Och hur ska man "våga" skriva i en så fin bok som man har bundit själv? För lite mer än ett år sedan köpte jag en amerikansbok som heter "How to make books". I den beskrivs det ganska enkla sätt att binda böcker med både en och fler inlagor, jag fastnade för en teknik som heter "koptisk bindning". Det heter så för att kopterna använde den för att binda böcker för 1000 år sen eller mer.

Författaren skriver att man ska ta det man har hemma och binda böcker med, det gillar jag. Vad befriande, ta det man har och inte tänka så mycket på det, i dom flesta andra böcker jag har läst i ämnet står det att man ska ha A2 papper som man viker på ett särskilt sätt, men jag har inga A2 papper hemma och det är ganska dyrt att köpa och då blir det så viktigt att boken blir bra och då går mina tankar igång på helt fel sätt.



Nu är det så att jag behöver en anteckningsbok, där jag kan kladda ner allt om alla vävprojekt som jag håller på med nu. Så jag kollade vad har jag hemma skrivarpapper! I två färger till råga på allt vit och champangefärgat, det blir en bra inlaga, till pärmarna hittade jag 300 g kartong i lila som jag veck och klistrade ihop. Till tråd att binda ihop härligheten med gick jag igenom mitt spollager med överblivna vävspolar och det låg en spole med gult lingarn 16/2, det fick det blir.

Boken blev inget mästerverk men en perfekt anteckningsbok och det var målet med det hela.
Om ni blir sugna att testa koptisk bindning finns det flera filmer på youtube, t ex den här.


3 kommentarer:

  1. Jättekul projekt! Måste prövas när jag har nått mållinjen med aktuell utställning!

    SvaraRadera
  2. Kul!

    Jag gick faktiskt en studiecirkel i bokbinderi för så där tio år sedan. Fantastiskt roligt, men inte lätt! Jag band om några böcker i trista biblioteksband som jag köpt när biblioteket sålde ut, och även om de är långt ifrån perfekta, så är jag otroligt stolt över vad jag ändå kunde åstadkomma. :)

    SvaraRadera