Det går att lära gamla hundar att sitta

Jag har vid flera tillfällen klagat på trampuppknytningen i min vävstol. Jag är ingen jätte älskare av tvärsprintar, i alla fall inte när dom ska sättas under trampan.

Jag har i alla fall fått olika tips, jag har bara varit dålig på att följa dom.

Det tips som jag nu har kommit mig för att prova är att vända på steken. Alltså ha snörena runt tramporna och tvärsprintarna ovanpå lattorna. Och nu när jag har vävt med det så trycker jag om det. Fördelen är att alla snörena har samma längd och kan därför sättas i både lång och kortlattor. Det betyder att när snöret väl sitter runt trampan behöver man inte ta bort det eller flytta på det.

Jag ska bara sätta mig och klippa till flera långa snören, det var tur att jag köpte den där 20 meters rullen med texsolvsnören för mer än ett år sedan.

Nu provar jag i alla fall

När jag skrev ett vävtips om "Solvning med solvkrok", fick jag en kommentar av Charlotte som skrev att hon brukar solva och skeda samtidigt. Och jag lovade att prova igen.

Det gör jag nu i denna väven, och jag tror att jag kommer att fortsätta med det när det är smala vävar eller inte så många trådar. Det är ju skönt att "allt" blir klart på en gång. Men det blir inte samma flyt som när jag solvar utan att skeda samtidigt.

Men det funkar riktigt bra den här gången, som ni ser är det inte så många trådar per centimeter, fyra skaft och raktgenomgående solvning.

Förbi tumhålet

Nu har jag passerat tumhålen på vantarna, det går ganska fort att nålbinda dessa vantar. Det tycker jag är härligt med nålbindning det går ganska fort att nålbinda ett par vantar. Sedan är det efterbehandlingen kvar, det ska valkas och broderas.

Det är roligt med efterarbetet, både att valka så vanten får en perfekt form och sedan brodera. Det är härligt att brodera på nålbundet. Jag funderar på hur och vad jag ska brodera, det är tur att jag har lite tid kvar till jag ska börja brodera.

Man tager vad man haver

Mina nålbundnavantar som jag nålband i april 2010 är nu så mycket använda att det börjar bli glest mellan trådarna i tumgreppet. Dom är också väldigt glest bundna, bara en maska bakom tummen. Det är i alla fall dags att ersätta dom.

Sagt och gjort går jag på biblioteket för att hitta inspiration, hemma hittar jag ett garn. Men var är nålarna, på något bra ställe. Här kommer dagens nödlösning en stor plastnål, det funkar men det känns lite nesligt när jag har trä och bennålar liggande. Men vart?! Jag vet inte ens vart jag ska börja leta, på vinden eller i arbetsrummet.

Knyta, knyta...

Nu är mattvarpen pådragen och nu är det bara att knyta in ullvarpen. Jag försökte först med vävknut men det gick inte så bra, det beror nog på att det är så storskillnad i grovlek på garnerna, så det fick bli en pärlknut.

Jag har inte kommit så långt än men det tar inte heller så lång tid som man kan tro. Men jag vill börja väva nu, för jag vet ju inte om det kommer att bli som jag har tänkt, så det är lite spännande.

Vad håller hon på med nu?

Nu är jag i experimenttagen igen, jag varpade igår kväll mattvarp och ull. Inte i samma fläta utan mattvarpen ska få fungera som hjälpvarp till ullgarnet och sen får vi se.

Det kommer att bli vävning med gymnastiska inslag och om det inte blir bra så skyller jag på Facebook.

Slöjdporr i brevlådan

Idag när jag kom hem stack det upp ett stort kuvert i brevlådan, min första tanke var, "vad har jag beställt som är så stort". Det visade sig att det var Slöjdlustar kalendern för 2013. Så jag får vänta hela tre månader innan jag får sätta upp den. Den innehåller underbara bilder på slöjd och på slöjd som något lustfyllt.

Det är tre tjejer som står bakom kalendern och dom vill med den visa upp kärleken och lusten till slöjd. Jag håller med dem om att slöjden är driven av lust.

Om du också vill ha en kalender går den att beställa på Slöjdporrsblogg.