Glädjande tofsar

När jag väver och behöver hålla koll på hur långt jag har vävt så sätter jag en tofs i kanten. Förut satte jag en bit märktejp och det funkar bra om man tar bort tejpen sen på direkten. Tyvärr är det inte alltid som jag har gjort det, det kan vara tyger som har blivit liggande av en eller annan anledning, och när man ska ta bort tejpen efter några år då blir det klibbigt på tyget där den har suttit, inte bra. Då är tofsar bättre, ingen åverkan på tyget. 

Just nu har jag trasmattor i vävstolen och efter det här tofsen är det bara två kvar sen är mattorna färdiga. Planen är sedan sanering, för herregud vad det dammar när man väver jeansmattor blåttdamm överallt.

Vävtips: "Laga" knut på varpen i vävstolen

Vävtips: "Laga" knut på varpen i vävstolen

Varför: Att trä in trådar i en färdig trasmatta är inte bara roligt utan också ganska svårt när mattan är hårt slagen. I vävar i en oregelbunden bindning kan det vara svårt att se hur trådarna går. Inga trådar att fästa när väven är ut vävstolen.

Verktyg: Tyngder, jag använder PET-flaskor som jag har fyllt med grus. För att kunna hänga fast dom i varpen använder jag upphägningssnöre från Texsov som jag sedan kan sätta fast en S-krok i.

Knutar på mattvarp, det borde vara förbjudet, men det förekommer. Det är förstås bäst att redan vid varpningen klippa av varpen och börja om vid en vändpinne och på så sätt slippa knutar mitt i väven. Men ibland missar man knutarna och ibland är jag för snål när det är långa varpar, både med garnet och med tiden det tar att snurra tillbaka varpan.

Så här gör jag när det kommer en knut i varpen, när knuten är ungefär 5 cm från vävkanten, drar jag in en till lös varptråd, jag dubblerar tråden med knuten helt enkelt. Tråden fäster jag i väven med en knappnål och i andra änden hänger jag en tyngd så den blir lika spänd som dom andra trådarna.

Med denna dubbla tråd väver jag till jag kommer fram till knuten.

När jag har vävt fram till knuten klipper jag av den tråden och i änden knyter jag en tråd, cirka 50 cm. Jag lämnar den helt lös, den ska inte följa med i väven, anledningen till den långa tråden är att jag ska kunna slå till med slagbommen utan att tråden åker ur. Det är lite besvärligt man får dra till tråden för att den inte ska följa med i väven efter varje tillslag. Den stora fördelen är att jag kan "laga" knuten och bara gå ut vävstolen en gång, stor tidsvinst. (Visst har jag ett snyggt Star Wars plåster!!!)

När jag har vävt så långt så att knuten befinner sig på det vävda fäster jag tråden med en knappnål. Nu fortsätter jag med att väva med dubblerad tråd i cirka 5 cm så tråden är fäst. Sen klipper jag av tråden som är fäst vid tyngden, dra några gånger i den så du känner att det är rätt tråd.

Nu är det bara att klippa av trådändarna och knuten är borta och ändarna är fästa, klappat och klart!

Syndensnäste

I Jämtlandsdrällen hade jag ungefär 1400 trådar och i Röllakansmattan hade jag 200 trådar. Ungefär 1200 trådar och solv i skillnad, så jag plockade bort alla extra solv och satte som på ett rullställ, med en tanke att jag skulle sortera dom en kväll. Behöver jag säga att den kvällen har inte kommit än. Nu är det en ny dräll på G och då känns det onödigt att sortera dom när dom ändå ska upp i vävstolen snart igen. Idag behövde jag dock några fler solv och det vara bara att plocka fram solv"högen".

Men det här är inget jag rekommendera, sortera redan i vävstolen när ni plockar ner solven. Mer jobb, men jag lovar att ni kommer att uppskatta det när det är dags att plocka fram fler solv nästa gång ni ska använda dom.

Pådragen, solvad och skedad

Nu är mattvarpen som jag varpade i torsdag pådragen, solvad, skedad och till och med framknuten.

Jag testade också att flytta redkammen från att den står på sträckbommen bak till att den sitter i slagbommen. Det är så jag lärde mig att använda den från första början på Sätergläntan och sen på Väfskolan fick jag lära mig att ställa den på sträckbommen, med fördelen att då kan den sitta kvar hela solvningen och skedningen.

När jag vävde plädarna så förskedade jag för så gör dom i den vävstugan där jag lånade vävstol. Dom använder pådragningsknekt, precis som jag, och jag upplevde att det blev jämnare spänning med skeden i slagbommen än när jag drar på med redkammen på sträckbommen. Idag tänkte jag att jag skulle testa det i min vävstol och jag upplever att det blir bättre med redkammen i slagbommen än att den står på sträckbommen.

Det här är ett typiskt exempel på att det är bra att testa olika metoder, ibland är det bra att revidera sina arbetsmetoder.

Det gäller att pricka rätt

Det gäller att stoppa pipetten i rätt bägare, jag är väldigt osäker på om te har någon positiv verkan när man färgar. Det skulle bli särskilt intressant om jag skulle råka droppa ättika i tet, det låter inte gott.

Det är sista biten i sista röda triangeln som jag ska färga i kväll, sen blir det grönt.

Tillbaka till symaskinen

Det är snart ett år sedan jag sydde ihop mattrasor senast, tänk vad tiden går fort. Jag kan inte säga att jag saknar det, men det är inte alla moment som är roliga, det är som med allt annat här i livet. Det roliga är när det är klart och jag sitter i vävstolen, eller det som är riktigt roligt är när jag är klar och får lägga ut dom färdiga mattorna på vardagsrumsgolvet. 

Varpgarnet kom äntligen idag så imorgon står det varpning på schemat, ikväll ska trasorna bli färdiga.

Och jag ska dricka massa te, jag har köpt ett nytt te, ett ekologiskt svart te med rabarbersmak, så gott, en förnimmelse av sommaren.

56 nyanser av rosarött

Det är målet med tre kvällars färgning, det blir ska bli fyra färgtrianglar och förhoppningsvis hitta en och annan bra nyans.

Det roligt att blanda färgerna när grundfärgerna ligger så nära varandra för dom ser lika ut när man blandar alla färgerna i glasen och så lägger man i garnet och så ser man hur olika alla färgerna är, underbart.

När jag är färdig med färgningarna och har monterat dom ska jag visa alla fina rosa-röda färger.