På dom olika vävutbildningar som jag har gått så har jag lärt mig olika sätt att sätta upp vävare, men inget har skilt dom så mycket som inställningen till vävspännare. Jag använder ordet inställning eftersom det mycket handlar om det. På en av skolorna använde vi vävspännare även till provvävar så smala som 20 centimeter. Det fanns en helgarderob med vävspännare och dom smalaste var hett villebråd.
Sedan började jag på Väfskolan i Borås där var det nästa förbjudet att använda vävspännare, det fanns några få som användes vid enstaka tillfället, nästan uteslutande vid vävning av tunna bomullskvalitéer och då bara om var absolut tvungen, det var inget man tog till i första taget.
Idag har jag varit på loppis och köpt en vävspännare. För det finns tillfällen då dom behövs och nu är ett sådant tillfälle. Det jag inte saknar med att använda vävspännare är rivmärkena på underarmarna, det längtar jag inte efter och jag vet att jag kommer att få det, det är oundvikligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar