Rosa var det här

Nu är växtfärgningen igång.

Efter lite räknande har jag bestämt mig för att färga 14 hg garn, det borde räcka till ett ylletyg till ett jacka. När jag gått igenom mitt växtfärgningslager insåg jag att jag hade krapp, koschenill, färnbock, garnkottar och blodspindling som alla ger rödafärger. Så det kommer att bli ett härligt rödrosa tyg i slutändan, det är i alla fall.

Efter att ha samlat ihop alla redskap så insåg jag att det som har gått förlorat är käpparna att dra garnet med. Det är tur att det inte är långt till skogen, så medan jag väntade på att betningen skulle bli klar rundade jag av ändarna och såg till att dom var släta så garnet inte skulle fastna. Nu är det bara att se till att dom inte försvinner till nästa gång, om dom gör det så finns det mer sly i skogen.

Idag har jag i alla fall hunnit med att beta och färga koschenill, två bad. Just i detta nu kokar jag ur grankottar, det kommer att ta några timmar.

Växtfärgningsförberedelser

I helgen ska det växtfärgas, jag har inte växtfärgat på en massa år, men det är något som jag tänker mig att jag ska göra varje år. Som tonåring var jag en riktig stor färgare och färgade igenom nästan alla växter jag kunde hitta.

Den lilla växtfärgningsboken, häftet och garnproverna är arvegods och det är väligt roligt att jämföra recepten med Sandberg/Sisefskys bok dom skiljer sig ganska mycket, särskilt till kemikalieanvändningen.

Imorgon drar det hela igång med betning och plockning av växter.

Att värma hjärtat

För en massa år sedan när jag fortfarande bodde i Borås kom jag på att jag ville virka en hjärtvärmare. Sagt och gjort ringde jag till hemslöjden i Nås och beställde en materialsats där och började virka. Sedan flyttade jag och hjärtvärmaren blev nerpackad. Under årens lopp har det kommit fram nu och då och nu senast under sommarens vindsstädning. Nu tänkte jag mig att jag skulle försöka att ro i land detta projekt, några varv har jag redan gjort och varven blir kortare och kortare.

Vävtips: Säkerhetsbälten på skaften

Vävtips: Säkerhetsbälten på skaften

Varför: När man har en varp som är ungefär lika bred som vävstolen är det lätt att solven åker av från skaften när man väver. För att förhindra det knyter man snören på skaften som håller kvar solven på skaften. Det här här mitt favorit sätt eftersom när man har en gång knutit dom så är dom lätt att både ta av och på.

Verktyg: Mattvarp 12/6

Börja med att klippa mattvarpen till trådar som är ungefär 30 centimeter längre än skaften. Knyt en ögla i en ända av tråden genom vika in cirka 10 cm och gör en pärlknut.

Trä in öglan i det högra hålet på skaftet.

Trä öglan över skaftet.

Trä snöret genom öglan, på så sätt är snöret låst vid skaftet.

Nu ska du knyta öglan på andra sidan av snöret. Vik snöret och trä in "öglan" i hålet.

Trä "öglan" över skaftet.

Spänn snöret och håll fast båda trådarna mellan höger tumme och pekfinger.

Ta av "öglan" från skaftet utan att släppa tummen och pekfingret.

Knyt en pärlknut.

Trä öglan in i hålet och sedan över skaftet.

Nu sitter säkerhetsbältet och om du vill lägga till eller ta bort solv från skaften är det bara att ta av öglan från skaftet, sedan för att sätta tillbaka det är det bara att trä i hålet och över skaftet. Inget mer kämpande med rosetter.

Brudklänning

I dag har jag sytt en brudklänning till en kompis som ska gifta sig nästa helg. Det är ett svart fodral och den är så snygg på henne. Det ska bli kul att få se den på för slutprovningen imorgon och se hur den ser ut på utan nålar och annat.

Även denna klänningen är baserad på simplicity 1876 samma som klänningen jag sydde till mig själv för några veckorna sedan. Men det är två klänningar som är mycket olika varandra. För några år sedan gick jag en studiecirkel i mönsterkonstruktion, det är något av det bästa som jag gjort. Mönsterkonstruktion är något som jag tycker är jätte roligt, tyvärr hinner jag inte göra det så ofta som jag vill.

Whoopie!!!

Idag har jag och syster bakat whoopies, flera sorter. Det är första gången vi gör det så andra och tredje omgången blev mycket bättre än första. Roligt och gott var det i alla fall.

Ond rygg och frön

I måndags var första dagen efter semestern och vad gör jag då, drar till ryggen så att jag blir sängliggande. Inte roligt alls. Nu efter massage och tabletter har den börjat att uppföra sig igen.

Det har inte blivit mycket hantverkande under dom här dagarna, därför är det tur att vissa saker sköter sig själv som mina vejdeplantor som har frön som håller på att mogna, kanske kan det bli ett vejdeplantering nästa år som heter duga.